Hallisar & hallonkräm.

när jag ligger sömnlös så tänker jag. tänker att jag skulle vilja krympa mig till en mikroskopiskt liten dammråtta & flytta in i dina djupa tankars hem. & verkligen höra, läsa, förstå dig, like an open fuckin book. & sen inser jag hur omöjliga mina sömnbrist-hallisar är & så ägnar jag mig åt att tänka på något annat. typ på hallonkräm.

årkaj inte assåh

"du klagar på att vi bara bråkar, men vi är ju så bra på det! då ska vi fan inte sluta med de!" True Fucking Story Vi är också duttiga på att vakna kl fem på morgonen, gå upp för att baka kladdkaka, popcorn & käka glass. Vi är jävligt awesome på så många satans sättt & VARFÖR skulle vi nu sluta med det?

full, odräglig & ensam med herr ångest.

har 1090582494 motstridiga känslor bottle up inside & jag klandrar dig. Like always, varför ska jag ha egenansvar? alltihop är ditt fel!! men jag vet att det är mittmittmitt, för vi är väl likadana båda två egentligen. Säger jag behöver dig, jag förlorar dig. Du säger du behöver mig, du förlorar mig. Vi har en egen lek, ett eget påhitt med brutala regler, banala regler för vi orkar inte det här. Du säger jag är bra för dig men ser du inte vi förgör varann, förstör varann, har ihjäl varann.


Satan vad öl gör en pissig. Det rinner ju liksom rätt igenom förfan?! Säger detta varje jävla gång & jag förvånas aldrig över mitt konstaterande när jag går & pissar för elfte gången under den senaste halvtimmen. Längesen jag ynglade av mig lite ord här på blåhggen, jag har varit tom, är tom. Lika tom som ölburkarna på bordet framför mig. När man sitter ensam, inlåst på sitt rum & dricker öl. Själv, för att man faktiskt inte pallar. Orkar inte bry sig, jag slängde ihop en grogg sådär på lördagsmorgonen & kände att nä men, why the fuck ens bry sig liksom? 


Jag behöver någon. Här, där, hos mig. Alltid. Annars tappar jag alltihop & blir komplett, fullständigt, helt jävla galen. Jag skriker, jag gråter, jag bankar, jag slår. Jag. Står. Inte. Ut. Jag bara gör det inte. Jag vill ligga i din famn nu, slötitta på någon halvdålig film, klia dig på armen, slumra slött & känna dina mjuka läppar trycka kärleksfulla pussar i min pannan. Jag är i ren & skär jävla ångest, & inte förens dina starka armar håller min svaga, sköra, numera beniga kropp hårt, kommer jag sluta skaka. Kom till mig, bevisa för mig att du är allt jag någonsin önskat, att du kan ge mig allt jag drömt om & att allla andra kan ta sig i röven! Att vi kommer klara det här, två fuckin år ju! VI KAN DET HÄR!! jag vill ju det här, så varför i helvete gårjag!? VARFÖR I HELVETE!??!?!!? död åt mig själv! skål.

fuck

världens längsta citat & grejjer, men killen kan det här med att rappa.

" i can't tell you what it really is, i can only tell you what it feels like
& right now there's a steel knife in my windpipe
High off of love, drunk from my hate
it's like im huffin' paint & I love her, the more i suffer, i suffocate
Where you going? I'm leaving you.
No you ain't. Come back. We're running right back
Here we go again, it's so insane
Cause when it's going good, it's going great
im Superman with the wind in his back
She's Lois Lane, but when it's bad, it's awful
i feel so ashamed, i snapped, "Who's that dude?"
i don't even know his name

You ever love somebody so much,
you could barely breathe when you with them?
it's the fate that took over, it controls you both
So they say, you're best to go your separate ways
guess that they don't know you cause today,
That was yesterday, yesterday is over, it's a different day
Sound like broken records playing over
But you promised her, next time you'd show restraint..
You don't get another chance
Life is no Nintendo game, but you lied again
now you get to watch her leave out the window
Guess that's why they call it "window pane"

now i know we said things, did things that we didn't mean
& we fall back into the same patterns, same routine
but your temper's just as bad as mine is, you're the same as me
When it comes to love you're just as blinded
Baby please come back, it wasn't you, Baby it was me!
maybe our relationship isn't as crazy as it seems..
maybe that's what happens when a tornado meets a volcano
all i know is i love you too much to walk away though
told you this is my fault, look me in the eyeball!
next time im pissed, i'll aim my fist at the drywall
next time? There won't be no next time?!
i apologize, even though i know it's lies
i'm tired of the games, i just want her back, i know i'm a liar
if she ever tries to fuckin leave again,
i'ma tie her to the bed & set this house on fire. "

Skicka mig till slakt!

mitt osunda leverne är soft. oförståndigt visserligen, but still...soft.
alkohol, det kanske tär på min kropp, men det gör ju ändå allt annat också.
såatte.. who the fuck gives a fuck?

har grejer att göra:
1. 12 st fotouppgifter
2. uppsats om hur ett psykoanalytiskt samtal går till
3. pedagogiskt ledarskap
4. & körkortsteori
bahhh. skicka mig till slakt...
tillråga till allt så är jag så satans deprimerad & ba fuckfuckfuckfuck pallar inte.
saknar & ba fuckfuckfuck breakdownbreakdownbreakdown.

fuck, jag vill.

& i love you, i want you, i wanna talk to you.
I Wanna be with you!
i cannot change the fact..
Kiss me, thrill me, dont say goodbye!
Hold me, love me, dont say goodbye!
Woooooaoooah, dont say goodbye!
i  cannot turn my back, got to face the fact
life without you is hazy.. Kiss me goodbye.

PUNG SPENA ELLER NÄSA!?

2000-talet, asså va i helvede!??!

 näsa.

♥ no friggin way potato! ♥

note to self: ha inte urringat på halkan när du skall vändas upp&ner i bil, med en vilt främmande karl på din vänstra sida med dig i bilen.

Jag vann btw, kom ut snabbast ur bilen av allihop, som en spagetti. Jag ägde på halkbanan, alla som stod & tittade på bara, "haha kolla blondinen i bilen vet hon hur man startar hahaaa" typ, dom åt avgas. På tal om spagetti! Mitt hår ser ut som spagetti, fast lockigt ajlajk. Funderar dock på att bleka skiten ur de på måndag. Vill vara blond, inte se ut som en nerpissad hora från ett utav Amsterdams skyltfönster.

smink ner till mungiporna.

deprimerad. Jag isolerar mig, gömmer mig, hatar mig. Du förstår inte, ni förstår inte, ingen förstår! ingen kan rädda mig, ingen kan hjälpa mig trots att hjälp är det enda jag vill ha, ingen ingen ingen förstår, tden läker inte mina sår & ingen tid i världen kommer fixa detta, tiden kan inte fixa mig, fatta!!?!?! Jag är en enda stor besvikelse, besvikelse för dig, besvikelse för mina föräldrar, besvikelse för mig. Dom kommer att skämmas, troligtvis lika grovt som jag, dom kommer att färgas svarta av skam & anklagan. För så som dom slösat tid, pengar & kärlek på mig, aldrig, har jag gjort dom stolta & aldrig kommer jag att förlåta mig själv. Aldrig kommer jag att finna ro, aldrig kommer jag att släppa taget.

Jag hatar att hata mig själv & hatet jag känner för hatet mot mig, hatar mig, men aldrig att jag kommer överge hatet.

Sorry for my synapses!

Jag är allt det jag tänker, signalsubstanser bygger upp ett nätverk som bara blir starkare när jag fortsätter i gamla tankemönster, jag styrs av processen. Jag gör ett beslut om hur jag borde reagera, men jag kan inte reagera på vad jag uppfattar baserat på elektrisk ström. & jag är allt det jag känner, jag är mina signalsubstansers önskan. Dessa kemiska budbärare letar efter en nerv med den perfekta receptor för att passa in. De marscherar in & ger den specifika instruktioner på hur min kedja av tragiska händelser borde fungera, då varje hormon som sprids till vävnaden av organ & får mig att vilja dansa, allt jag kan göra är att andas.

i våra huvuden så det känns som min plikt för att få min slöa dator till hjärna att bända isär nervceller med långsiktiga relationer, som berättar för min hjärna att det är dags att släppa dessa små "må dåligt" kemikalier. En vacker dag blir jag fri från hjärnan som gör mig till "jag". Nu när jag vet att jag tappat all kontroll, jag kan inte klippa mina egna marionett strängar. Ni är alla som ni tror, du är hur dina nervceller är kopplade, jag slår vad om du inte låter dig bli en bättre du! Allt du behöver göra är att öppna upp & koppla om, gör om gör rätt, gör om gör annorlunda, gör om gör rätt. Men inte fan skulle vi våga ändra våra sätt.

Jag hälsade bara på, ska snart gå, hejdå.

have you ever felt yourself slippin away?
where all you think about's your sanity, & how it decayed?
there's no place to run, no place to hide,
you can't escape from inside & you're losing your mind.
 You try to think of when it started & ask yourself why,
but each thought deepens the sickness & completes the desert dry,
with nothing left, you find yourself falling to madness,
so you cry to your god & act normal to your peers,
what if god ain't hearing you? that's your only fear,
each day you think more about your psychosis,
no one but you can help you & you know this,
that's the craziest part of it.

♥ STAND UP BEAUTIFUL ♥

Smärta.

du vänjer dig aldrig.

Tar nya tag, igen.

Jaa.. deppa ihop är jag så bra på ju men kände att nä.. Lars Winnerbäcks-toner ala' "alla vägar har sitt pris" fyller rummet, fyller hela mig & jag tar mig en öl. NU så känns de helt ok, en sådan jävla tur att jag har min fina vän Fredrik som plockar upp mig när de känns som skit. Som jag kan lita på till hundra jävla %. Som hämtar & kör hem mig mitt i natten på fyllan när jag krälar hemåt med högklackat i handen & smink ner till mungiporna. Som ringer, som skämtar, som retas, som skrattar, som bryr sig, som finns. Anytime, anyday, närsom, alla dagar sju. & det mina kära små vänner, känns bäst.

Forgive & forget, relive & regret ♥

Jag tror att min paus från oss gjort mig gott. Trots ångest, sömnlöshet, drastisk viktminskning aka. svält, alkohol & piller etc.etc. Låt oss säga såhär: vi var en katastrof. KATASTROF. han var en fin människa, den underbaraste som fanns, men mådde om möjligt ännu sämre än mig.. han tog hand om mig & det låter dramatiskt, men jag skulle vilja säga att han räddade livet på mig den där sommaren. Jag traskade ju redan omkring i självmordsträsket med min kropp på 41,3 kg i hopp om att domna av, men den här mannen öppnade sin famn, lät sitt hjärta bli mitt hem & jag bodde där allt som oftast. han skapade hopp & glädje i mig. där fanns en sagoromantik, en stormande förälskelse man ser i 60-tals filmer, men det som fanns där var också en mycket fin vänskap. när jag berättar om honom & vår första tid ihop så brukar jag säga att han var som någon slags räddare. han var min trygghet & min finaste älskare & bästa vän.

Men två psykfall kan inte vara bra för varandra. kanske försökte vi inbilla oss att vi skulle kunna stötta & hjälpa varandra. hade vi varit några andra hade det kanske gått, men vi krockade alldeles för mycket. & när jag läste alla de där orden som inte var ämnade mig, de där orden jag inte ens skulle läsa egentligen, så slutade jag lita på honom. han gjorde mig fruktansvärt illa & jag tänkte att jag aldrig skulle känna igen. men, jag är en obotlig romantiker & kan inte sluta. mitt hjärta är ett kännande hjärta.... & jag känner för den killen! jag förstår inte varför jag alltid, alltid skall ställa till det så.. för innan någonting ens hänt, innan någonting ens börjat, för det hade VERKLIGEN INTE ens hänt någonting, bara i min totalt uppfuckade hjärna, så pillade jag lite, sedan klöste jag lite & sedan tände jag eld på skiten & båda såg & lät det brinna. Jag gick när jag behövde oss som mest, men jag behövde en paus från vår katastrof desto mer.

& jag vet inte om han läser eller känner sig träffad, men om det skulle råka bli så, så ber jag om ursäkt. Jag är inte den förbannade stressande & pressande idioten jag kan framstå som. & jag älskar dig, innerligt & intensivt, så hårt att det gör ont & jag saknar dig obeskrivligt, & det kommer jag alltid att göra.

Cheech & Chong, du & jag.

När jag äntligen får slumra till så drömde jag att jag låg i soffan under rökskadat täcke framför jätteTV:n & glodde på Cheech & Chong kl nio på morgonen medans du snarkade ljudligt i sängen ett par meter ifrån & dregglade på kudden as always. i fuckin miss it, just fuckin saying. & VARFÖR HAR HERR BÖGBLUND & FRÖKEN SÖMN LÄMNAT MIG!?!?!?