komplett galen

går & lägger mig med min sängkamrat ”fimpen”. De senaste två veckorna har jag sovit med ett paket blåa Winston med innehåll av en halvrökt fimpe hållandes i handen vid näsan. intalar mig själv att det är doften jag är beroende av, men fuck, jag saknar mannen som doftade rök. Har jag tappat förståndet? Vad kommer näst? Ska jag börja slicka på hans tandborste & käka upp resterna av hans insulinnålar?