Forgive & forget, relive & regret ♥

Jag tror att min paus från oss gjort mig gott. Trots ångest, sömnlöshet, drastisk viktminskning aka. svält, alkohol & piller etc.etc. Låt oss säga såhär: vi var en katastrof. KATASTROF. han var en fin människa, den underbaraste som fanns, men mådde om möjligt ännu sämre än mig.. han tog hand om mig & det låter dramatiskt, men jag skulle vilja säga att han räddade livet på mig den där sommaren. Jag traskade ju redan omkring i självmordsträsket med min kropp på 41,3 kg i hopp om att domna av, men den här mannen öppnade sin famn, lät sitt hjärta bli mitt hem & jag bodde där allt som oftast. han skapade hopp & glädje i mig. där fanns en sagoromantik, en stormande förälskelse man ser i 60-tals filmer, men det som fanns där var också en mycket fin vänskap. när jag berättar om honom & vår första tid ihop så brukar jag säga att han var som någon slags räddare. han var min trygghet & min finaste älskare & bästa vän.

Men två psykfall kan inte vara bra för varandra. kanske försökte vi inbilla oss att vi skulle kunna stötta & hjälpa varandra. hade vi varit några andra hade det kanske gått, men vi krockade alldeles för mycket. & när jag läste alla de där orden som inte var ämnade mig, de där orden jag inte ens skulle läsa egentligen, så slutade jag lita på honom. han gjorde mig fruktansvärt illa & jag tänkte att jag aldrig skulle känna igen. men, jag är en obotlig romantiker & kan inte sluta. mitt hjärta är ett kännande hjärta.... & jag känner för den killen! jag förstår inte varför jag alltid, alltid skall ställa till det så.. för innan någonting ens hänt, innan någonting ens börjat, för det hade VERKLIGEN INTE ens hänt någonting, bara i min totalt uppfuckade hjärna, så pillade jag lite, sedan klöste jag lite & sedan tände jag eld på skiten & båda såg & lät det brinna. Jag gick när jag behövde oss som mest, men jag behövde en paus från vår katastrof desto mer.

& jag vet inte om han läser eller känner sig träffad, men om det skulle råka bli så, så ber jag om ursäkt. Jag är inte den förbannade stressande & pressande idioten jag kan framstå som. & jag älskar dig, innerligt & intensivt, så hårt att det gör ont & jag saknar dig obeskrivligt, & det kommer jag alltid att göra.