fredag 8 juni 2012

smink ner till mungiporna.

deprimerad. Jag isolerar mig, gömmer mig, hatar mig. Du förstår inte, ni förstår inte, ingen förstår! ingen kan rädda mig, ingen kan hjälpa mig trots att hjälp är det enda jag vill ha, ingen ingen ingen förstår, tden läker inte mina sår & ingen tid i världen kommer fixa detta, tiden kan inte fixa mig, fatta!!?!?! Jag är en enda stor besvikelse, besvikelse för dig, besvikelse för mina föräldrar, besvikelse för mig. Dom kommer att skämmas, troligtvis lika grovt som jag, dom kommer att färgas svarta av skam & anklagan. För så som dom slösat tid, pengar & kärlek på mig, aldrig, har jag gjort dom stolta & aldrig kommer jag att förlåta mig själv. Aldrig kommer jag att finna ro, aldrig kommer jag att släppa taget.

Jag hatar att hata mig själv & hatet jag känner för hatet mot mig, hatar mig, men aldrig att jag kommer överge hatet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar